Hoppa till sidans innehåll

Stockholms Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna Stockholm är två stödorganisationer under Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna.
Vi företräder, utvecklar, utbildar och stödjer idrottsföreningarna i Stockholmsdistriktet.

Foto: Linnéa Jonasson Bernholm

”Jag har hållit käft en massa gånger när jag borde ha höjt rösten”

2018-11-27 10:43

Tack för att ni har lyssnat när Stockholmsidrotten har snackat (och agerat) jämställdhet under tre veckor. Nu fortsätter vi det operativa arbetet med att stödja er föreningar i ert jämställdhetsarbete. En annan som agerar och även skriver är Fredrik Backman, han har bland annat skrivit ”En man som heter Ove” och ”Björnstad”. Björnstad är en bok som tar upp normer, jargonger, jämställdhet och samhällsfrågor och allt i en idrottskontext. Nu kan du och din förening vinna upp till 20 exemplar av boken för att kunna diskutera bokens värdefulla innehåll tillsammans i en bokcirkel/lärgrupp.
  • Uppdaterad: 27 NOV 2018 10:43

Stockholmsidrotten ställde tre frågor till Fredrik Backman om boken Björnstad.

Vad fick dig att skriva boken Björnstad?

– Jag ville försöka berätta en historia om allt det bästa med idrottsrörelsen, för i perioder av mitt liv har den verkligen betytt allt för mig, vid åtminstone ett par tillfällen tror jag faktiskt att den räddade mitt liv. Jag var ett ganska ensamt och lite konstigt barn som hade svårt att få vänner eftersom jag inte riktigt förstod alla sociala koder. Idrotten var min flykt från de problemen, säger Fredrik Backman och fortsätter:

– I sport fanns det tydliga regler och en begriplig struktur, där visste jag vad som förväntades av mig och kunde känna mig som en i gänget. Sport fick mig att, för några timmar varje vecka, känna mig...normal. Så jag ville skriva en historia om de känslorna. Men jag ville också försöka berätta något om de allra sämsta sidorna av idrottskulturen, om våld och tystnad och vad elitism kan göra med människor. Om sexism och homofobi. Om skämt som bara känns som skämt för de som inte utsätts för dem. Om supportrar som hatar och föräldrar som skriker och unga människor som knäcks av pressen och stressen. Jag har varit en del av de dåliga sidorna av idrotten också, jag har hållit käft en massa gånger när jag borde ha höjt rösten och jag har varit en del av en omklädningsrumskultur som jag långt senare förstod var djupt exkluderande mot alla som inte såg ut som jag eller hade haft samma uppväxt som jag eller hade samma sexuella läggning som jag. Jag brukar förklara att väldigt många av de sämsta sidorna hos människorna i den här boken kommer från mig.

Vad tror du att ungdomsidrottare skulle kunna lära av att läsa boken?

– Det är ju en roman, inte någon sorts kurslitteratur. Jag försöker aldrig lära någon någonting, för jag tycker inte att det är litteraturens uppgift. Jag försöker berätta en historia, så bra jag kan och så ärligt jag kan och med så stor respekt jag kan för de människor jag intervjuade under min research. Det enda en författare kan hoppas på är att två människor kanske har en diskussion efter att ha läst en bok, som de kanske inte hade haft annars. Att texten öppnar dörren för en ny tanke. Så...nej. Jag försöker inte lära någon någonting.

– Om det finns en enda tanke jag möjligen önskar lite särskilt att folk ska tänka efter att ha läst Björnstad är det: "Vad hade hänt om en kvinna skrivit den här boken? Vad för slags mejl hade hon fått? Vad för slags hot?" Om det är svårt att svara på eller föreställa sig, fråga då en kvinnlig sportjournalist (vem som helst) om hur många gånger hon fått mejl av män om att hon borde våldtas eller slås ihjäl bara för att hon haft en åsikt om deras favoritlag. Jag får inga sådana mejl. Ingen skriver till mig att jag borde våldtas. För jag ser ut precis som männen som skriver de där mejlen. Jag är en av dem. Om jag hade varit kvinna vet jag helt ärligt inte om jag hade vågat eller orkat skriva den här boken.

Hur är din koppling till den svenska idrottsrörelsen i dag?

– Jag är hjälptränare i min dotters fotbollslag och står och fryser på rätt många idrottsplatser när min son tränar friidrott. Jag ser fortfarande hur viktig idrotten är för många barn. Inte främst det lilla fåtal som är bäst och en dag blir proffs, för de behöver ofta inte idrotten lika mycket som alla de barn som aldrig blir proffs. De som bara deltar för glädjen och för att ha en gemenskap behöver den faktiskt ofta mycket mer. Och så finns ju kanske de där sista ungarna därute någonstans fortfarande, som har idrotten som en flykt från verkligheten. Bara ett par timmar i veckan där de får känna sig som vem som helst.

Vinn boken!

Mejla eller skriv i Facebook-tråden varför just din förening ska vinna dessa böcker och vilken effekt ni vill uppnå med bokcirkeln. Vinnarna utses den 11/12. Det finns sammanlagt 100 böcker att tävla om.

För att ha chansen att vinna behöver du besvara två frågor:

1. Hur lyder er förenings värdegrund?

2. Vilken effekt önskar du i laget genom att barnen/ungdomarna läser boken?

Skriv gärna svaren på frågorna i kommentarsfältet nedanför, eller mejla till: This is a mailto link

Skribent: Henric Hedberg/Pontus Gyllensten

Postadress:Stockholms Idrottsförbund
Vretenvägen 4
171 54 Solna

Kontakt:Tel: 086274000
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Twitter Följ oss

Vi finns på Facebook Gilla oss